Cecilia Hammar Wijkmark arbetar som handläggare på MSB och är aktivitetsledare för A6 – simuleringssystem för insatsledning. Hon har arbetat med virtuell simulering i olika kapaciteter sedan 2004, och de senaste tre åren har det stått i fokus för hennes arbete.   cecilia

Vad är den vanligaste missuppfattningen om virtuell simulering?
Att det är dyrt, komplicerat och teknikfixerat. I själva verket är tekniken endast till för att förstärka inlevelsen och upplevelsen i träningen/övningen. Det absolut viktigaste är scenariodesignen, att den är tydligt kopplad till de lärandemål som ska uppnås. Vad gäller kostnaden, så har MSB genomfört en studie och konstaterat att det är ungefär hälften så dyrt att genomföra en virtuell simulering för träning (för räddningsledare) jämfört med motsvarande övning live på övningsfält. Då har man räknat på de första övningarna som en räddningsledarstudent gör i sin utbildning. När det gäller större övningar med betydligt mer material, är nog skillnaden betydligt större.Sen är det klart att tekniken kan upplevad krånglig av vissa, så handlar det mycket om att satsa på genuint intresserade personer som är vana att lära sig använda ny teknik. Det handlar inte om avancerad programmering, det gäller snarare att vilja och tycka om att lära sig nya datorprogram.

På vilket sätt kan virtuell simulering komplettera/ersätta mer traditionella metoder att träna/öva?
Traditionellt sett har vi utbildat studenter dels i klassrum och dels på övningsfält, genom live-simulering. I klassrum kan man lära sig om teori, regler, rutiner etc. genom att läraren berättar och använder modeller, bilder och filmer från exempelvis verkliga insatser. Just film kan vara jättebra för att få en bild av hur det ser ut under insats, men studenten kan inte gå omkring och uppleva händelsen själv, identifiera risker och fatta beslut som ger konsekvenser. I en film visar kameran vad fotografen identifierat som det som är viktigt att se och du kan inte själv välja att titta in igenom ett fönster eller under en bil. På övningsfält kan studenten träna i sin roll som t.ex. räddningsledare. Hen kan identifiera risker, kommunicera via Rakel, fatta beslut om åtgärder, och rapportera. På övningsfält kan du gå runt och uppleva situationen, och även konsekvenser av fattade beslut och åtgärder. Men de scenarier vi kan skapa på övningsfältet begränsas alltid av säkerhetsrutiner, eldningsbestämmelser och andra viktiga faktorer som innebär att vi inte kan simulera konsekvenser av felaktiga eller uteblivna beslut. En brand kan exempelvis inte bli värre eller sprida sig, felaktigt släckmedel på en simulerad kemikalieläcka kan inte explodera och om en student inte fattar något beslut alls så slocknar elden till slut ändå. Dessa begränsningar visar tydligt hur virtuell simulering kan komplettera genom att möjliggöra näst intill obegränsade variationer i miljöer och scenarier, simulering av konsekvenser av beslut och samtidigt låta studenten röra sig i miljön och agera i sin roll.

Du har arbetat med virtuell simulering en längre tid, hur har arbetet inom projektet skiljt sig från dina ordinarie arbetsuppgifter?
Jag arbetar med implementering av virtuell simulering i MSBs utbildningar. Genom projektet har vi fått möjlighet att samarbeta med polisutbildningen vid Umeå Universitet och därmed kunnat utveckla scenarion för bättre träning i samverkan mellan blåljuspersonal. Genom projektet har vi i aktivitet 6 också genomfört ett test tillsammans med företaget Onsitus, där vi använde virtuell simulering i kombination med företagets utbildningskoncept för träning i hur brand på byggarbetsplats ska hanteras av ansvariga på bygge och yrkesarbetare. Båda dessa samarbeten har gett väldigt mycket extra input och möjlighet att testa och använda virtuell simulering på andra sätt och för andra typer av lärandemål än vad jag annars gör.